Tryggare kan ingen vara:

Tryggare kan ingen vara,
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.

Herren sina trogna vårdar,
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

Ingen nöd och ingen lycka,
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla,
fiender till jorden falla.

Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnens sanna väl allena.

Tjorvens vaggvisa till Skrållan:

Ack så skönt, slumra in,
i bädden så fin,
som blomman på äng,
i en gungande säng.
Och guds änglar de små,
breda vingarna ut,
och kring barnet de stå,
till dess natten är slut.

Mors lilla lathund:

Mors lilla lathund sa:
Du må tro, jag jobbar bra,
Fast än vet du vad,
inte just idag,
jag gör det helst en annan dag.
Mors lilla lathund sa:
Ingen kan så bra som jag,
men tycker du som jag,
så gör jag det en annan dag.
Tra-la-la-la-la-la
imorrn då ska jag knoga,
hela guss långa dan,
ja oj, oj, oj, vad jag ska gno.

Ja, för ser du, därför så måste jag,
ta det lugnt i dag,
jo, för just idag,
mår jag inte bra,
jag gör det helst en annan dag.

Tra-la-la-la-la-la
imorrn då ska jag knoga,
hela guss långa dan,
ja oj, oj, oj, vad jag ska gno.
Jo, för mors lilla lathund sa:
Ingen kan så bra som jag,
men tycker du som jag,
tycker du som jag,
så gör jag det en annan dag

Teddybjörnen Fredriksson:

För länge se’n när jag fyllde fyra år,
fick jag en gåva av min far.
En fin present när jag fyllde fyra år,
som jag se’n så länge hade kvar.

Teddybjörnen Fredriksson,
ja, så hette han.
En gång va' han bara min,
och vi älskade varann.
Teddybjörnen Fredriksson,
hans nos den var av garn.
Ja, han var min bästa vän,
när jag va' ett litet barn.

Och varje kväll va' han så go' och mjuk,
då värmde han min säng så varm.
Han va' så snäll en gång när jag blev sjuk,
så fick jag sova på hans arm.

Teddybjörnen Fredriksson,
ja, så hette han.
En gång va' han bara min,
och vi älskade varann.
Teddybjörnen Fredriksson,
hans nos den var av garn.
Ja, han var min bästa vän,
när jag va' ett litet barn.

Men åren gick, jag glömde bort min vän,
Nu e' jag gift och har ett barn.
Och så i går när hon fyllde fyra år,
fick hon en teddybjörn av sin far.

Teddybjörnen Fredriksson,
ja, så hette han.
En gång va' han bara min,
och vi älskade varann.
Teddybjörnen Fredriksson,
hans nos den var av garn.
Ja, han var min bästa vän,
när jag va' ett litet barn.

Tomten och haren:

I ett hus vid skogens slut,
liten tomte tittar ut.
Haren skuttar fram så fort,
klappar på dess port,

Hjälp ack, hjälp ack, hjälp nu mig,
annars skjuter jägarn mig.
Kom ja, kom i stugan in,
räck mig handen din.

Hej sa Petronella:

Hej, sa Petronella i från plaske by.
Det är tid att fälla upp sitt paraply.

Sen så ska vi traska kring och ha det kul.
Det får gärna plaska ända fram till jul.

Glada ska vi ropa: Tjenare och mors!
Segla allihopa bort i en galosch.

Segla hela natten intill ljusan dag.
Är du rädd för vatten? Det är inte jag.

En kulen natt:

En kulen natt, natt, natt,
min båt jag styrde.
På havets vå-ga-de, vå-ga-de, våg,
så skummet yrde.
Och vart jag så-ga-de, så-ga-de, såg,
på havets vå-ga-de, vå-ga-de, våg.
Långt ner i dju-pet-ti-pet-ti-pet-ti-pet,
en fisk jag såg, och det var DU!

Blinka lilla stjärna där:

Blinka lilla stjärna där,
hur jag undrar var du är.
Fjärran lockar du min syn,
likt en diamant i skyn.
Blinka lilla stjärna där!
Hur jag undrar var du är.

När den sköna sol gtt ner,
strax du kommer fram och ler,
börjar klar din stilla gång,
glimmar, glimmar natten lång.
Blinka lilla stjärna där!
Hur jag undrar var du är.

Vandraren på nattlig stig,
för ditt ljus, han älskar dig.
Han ej hade sett att gå,
om du inte glimmat så.
Blinka, blinka stjärna där!
Hur jag undrar var du är.

Ofta du med blick så fin,
tittar genom min gardin.
Sluter ögat ej förren,
solen visar sig igen.
Blinka, blinka stjärna där!
Hur jag undrar var du är.

Det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland,
och de glider så fint utan köl.
Där går en flicka, som samlar på stenar, hon har en miljon.
Kungen av Träd sitter stilla bland grenar i Trädkungens tron.
Där - går en pojke som skrattar åt snö.
Där - går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar.
Där - går en pojke, och allting blir glass som han snuddar.
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är en äng och en vind.
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind.
Där går en flicka som sjunger om kottar.
Själv äger hon två.
Där vid ett plank står en pojke och klottrar att jorden är blå.
Där - går en pojke som blev indian.
Där - går Kungen av Skugga runt stan och skuggar bovar.
Där - fann en flicka en festlig grimas som hon provar.
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och dom tillhör ett främmande land,
detta land är en gård och ett skjul.
Där sker det farliga tågöverfallet ibland,
vackra kvällar när månen är gul.
Där går en pojke och gissar på bilar,
själv vinner han jämt.
Fåglarnas sånger i olika stilar är magiska skämt.
Där - blir en värdelös sak till en skatt.
Där - blir sängar till fartyg en natt och går till månen.
Där - finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem.
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.

John Blund:

Titta, kom och titta
kom sätt er här omkring
Det dröjer säkert ännu en stund
innan sömnen kommer med John Blund
han vill visa oss någonting

Sedan, genast sedan
när sagan tagit slut
Då lovar vi att sova så sött
efter dagen är man ganska trött
men först tar John Blund med oss ut

Läggdags, det är läggdags
för klockan slagit sju
Vi träffas säkert åter en dag
då vi roar oss igen ett slag
Sov så gott godnatt med er nu

Här kommer lilla Ludde:

Här kommer lilla Ludde,
Hå hå ja ja.
Bärande på en kudde,
Hå hå ja ja,

Här kommer Luddes mamma,
Hå hå ja ja.
Bärande på det samma,
Hå hå ja ja.

Pilutta-visan:

Lisabet:
Madicken, Madicken, pilutta dej, pilutta dej,
jag vet nånting hemligt som bara är för mej.
Pilutta, pilutta, jag säger inte vad det är,
pilutta, fast du vill nog gärna veta det,
pilutta dej, en hemlighet,
pilutta dej. som ingen, ingen vet,
och ingen på jorden får nånsin höra det.
Fast det förstås, om du är snäll
och ger mej en och annan karamell,
så kanske, ja kanske jag säger det i kväll.

Madicken:
Oj, vad du är barnslig, du stackars lilla Lisabet!
Jag struntar väl blankt i din dumma hemlighet.
Det är nånting fånigt, det slår jag mej i backen på,
och vad det än är får jag veta det ändå.
Pilutta dej, pilutta dej,
jag vet att du berättar det för mej
det kan jag slå vad om, jo för jag känner dej.
Jag vet att redan nu i kväll
så bubblar allting ur dej med en smäll,
och det går så bra utan minsta karamell.

Lisabet:
Du tror det är fånigt, men det är tvärtom nånting bra,
och jag fick veta`t av mamma i dag.

Madicken:
Av mamma - vad då då? Då vill jag också veta det,
berätta nu genast, berätta vad det är.

Lisabet:
Nej, vet du va, vad mamma sa,
att jag fick inte säja vad det va,
det får du se när det blir din fölseda`,
Fast tänk nu om du skulle få
en sidenhatt med skära rosor på?
Men jag säger inget, det måste du förstå.

Båda:
Pilutta dej, pilutta dej
pilutta dej, pilutta dej och mej,
pilutta, pilutta, pilutta dej och mej.

Videvisan:

Sov, du lilla videung,
än så är det vinter,
än så sova björk och ljung,
ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står,
sov, du lilla vide,
än så är det vinter.

Solskens öga ser på dig
solskensfamn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig,
och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön,
vide liten blir så grön.
Solskensöga ser dig,
solskensfamn dig vaggar.

Herr gurka:

Här dansar herr gurka
både vals och masurka.
Grön är herr gurka, grön är hans bror.
Båda har strumpor, ingen har skor.

Vem kan segla:

Vem kan segla förutan vind,
vem kan ro utan åror.
Vem kan skiljas från vännen sin,
utan att fälla tårar.

Jag kan segla förutan vind,
jag kan ro utan åror.
Men ej skiljas från vännen min,
utan att fälla tårar.

Du käre lille snickerbo:

Du käre lille snickerbo,
här kommer jag igen.
Nu är det bråttom kan du tro,
nu är det klippt igen.
Snickerboa hoppfallera,
snickerboa hoppfallerej,
är bra att ha, hoppfallera,
för stackers mig, hoppfallerej.

Till snickerboa ränner jag,
när det är nåt jag gjort.
Men far min löper också bra,
fast inte lika fort.
Snickerboa hoppfallera,
snickerboa hoppfallerej,
är bra att ha, hoppfallera
för stackers mig, hoppfallerej.

Det får bli slut på mine hyss,
har far min sagt ifrån.
Jag gjorde ett alldeles nyss
som visst tog knäcken på´n!
Snickerboa hoppfallera,
snickerboa hoppfallerej,
är bra att ha, hoppfallera
för stackers mig, hoppfallerej.

Du käre lille snickerbo
vad jag är glad åt dig!
Nu sitter jag i lugn och ro,
å bare viler mig.
Snickerboa hoppfallera,
snickerboa hoppfallerej,
är bra att ha, hoppfallera
för stackers mig, hoppfallerej.

Blåsippor:

Blåsippan ute i backarna står,
niger och säger, "nu är det vår"
Barnen de plocka små sipporna glatt,
rusa sen hem under rop och skratt.

Mor, nu är våren kommen mor!
Nu får vi gå utan strumpor och skor.
Blåsippor ute i backarna stå,
ha varken skor eller strumpor på.

Mor i stugan, hon säger så:
Blåsippor aldrig snuva få.
Än får ni gå med strumpor och skor,
än är det vinter kvar, säger mor.

Sjörövar Fabbe:

Sjörövar Fabbe, farfars far,
är minsann en sjusärdeles karl.
Kring alla hav han far och far,
tjohej hadelittan lej.

Sjörövaryrket passar'n bra,
det är bara att röva och ta.
Och det, sa Fabbe, gillar jag,
tjohej hadelittan lej.

Men då ...
vad står på?
Fabbe blir plötsligt blek och grå!
Oj då!
Vad står på,
oj oj oj oj oj oj Oj!

Sjörövar Fabbe, farfars far,
är minsann en sjusärdeles karl.
Men han är sjösjuk alla dar,
tjohej hadelittan lej.

Stormen ryter och åskan går,
havet brusar och seglena slår.
Ner i kajutan Fabbe går,
tjohej hadelittan lej.

Kräks och svär och mår inte bra,
bättre väder det vill jag nog ha.
Annars, sa Fabbe, slutar jag,
tjohej hadelittan lej.

Men då ...
vad står på?
Fabbe blir plötsligt blek och grå!
Oj då!
Vad står på,
oj oj oj oj oj oj Oj!

D'ä nåt ingen mänska förstår,
varför alltid så illa jag mår.
Bara båten guppar och går,
tjohej hadelittan lej.

Sjörövar Fabbe, farfars far,
är minsann en sjusärdeles karl.
Kring alla hav han far och far,
tjohej hadelittan lej.

En kulen natt:

En kulen natt, natt, natt,
min båt jag styrde.
På havets vå-ga-de, vå-ga-de, våg,
så skummet yrde.
Och vart jag så-ga-de, så-ga-de, såg,
på havets vå-ga-de, vå-ga-de, våg.
Långt ner i dju-pet-ti-pet-ti-pet-ti-pet,
en fisk jag såg, och det var DU!

Lilla Idas sommarvisa:

Du ska inte tro det blir sommar
ifall inte nån sätter fart.
På sommarn och gör lite somrigt,
då kommer blommorna snart.
Jag gör så att blommorna blommar,
jag gör hela kohagen grön.
Och nu så har sommaren kommit,
för jag har just tagit bort snön.

Jag gör mycket vatten i bäcken,
så där så det hoppar och far.
Jag gör fullt med svalor som flyger,
och myggor som svalorna tar.
Jag gör löven nya på träden,
och små fågelbon här och där.
Jag gör himlen vacker om kvällen,
för jag gör den alldeles skär.

Och smultron det gör jag åt barna,
för det tycker jag dom kan få.
Och andra små roliga saker,
som passar när barna är små.
Och jag gör så roliga ställen,
där barna kan springa omkring.
Då blir barna fulla med sommar,
och bena blir fulla med spring.

Mors lilla Olle:

Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kind och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå,
bara jag slapp att så ensam här gå.

Brumelibrum, vem lufsar där!
Buskarna knaka, en hund visst det är.
Lurvig är pälsen, men Olle blir glad:
Å, en kamrat, det var bra, se goddag!

Klappar så björnen med händer små,
räcker fram korgen: se där, smaka på!
Nalle han slukar mest allt vad där är:
Hör du, jag tror att du tycker om bär!

Mor fick nu se dom, gav till ett skri.
Björnen sprang bort, nu är leken förbi!
Å, varför skrämde du undan min vän?
Mor lilla, bed honom komma igen!

Trollmors vaggvisa:

När trollmor har lagt sina elva små troll,
och bundit dom fast i svansen,
då sjunger hon sakta för elva små trollen,
de vackraste ord hon känner:
Ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff buff!
Ho aj aj aj aj buff.

Ekorr´n satt i granen:

Ekorr`n satt i granen,
skulle skala kottar,
fick han höra barnen,
då fick han så bråttom.
Hoppa han på tallegren,
stötte han sitt lilla ben,
och den långa ludna svansen.

Sprang han hem till mamma på den gröna ängen,
fick han med det samma krypa ner i sängen.
Beska piller fick han då,
plåster på sin lilla tå,
och ett stort bandage om svansen.

Den blomstertid nu kommer:

Den blomstertid nu kommer,
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma
och allt blir återfött.

De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna,
som räcker året om.

Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud.
Skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång.

O Jesus, du oss frälsar,
du är den svages sköld.
Dig, glädjesol, vi hälsar.
Värm upp vårt sinnes sköld.
Giv kärlek åt det hjärta
som ingen kärlek får.
Vänd bort all sorg och smärta,
du vän som allt förmår.

Välsigna årets gröda
och vattna du vårt land.
Giv alla mänskor föda,
välsigna sjö och strand.
Välsigna dagens möda
och kvällens vilostund.
Låt livets källa flöda
ur Ordets djupa grund.

I denna ljuva sommartid:

I denna ljuva sommartid
gå ut, min själ, och gläd dig vid
den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
Se, hur för dig och mig hon får
Så underbara håvor.

Av rika löv är grenen full,
Och jorden täckt sin svarta mull
Med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
Med större prakt och härlighet
än Salomos dig gläder.

Nu växer säd för skördens tid,
och ung och gammal gläds därvid
och bör Guds godhet prisa,
som vill i överdådigt mått
oss människor så mycket gott
var dag och stund bevisa.

När jag hör trastens glada sång,
när lärkan jublar dagen lång
högt ovan fält och backar,
då kan jag icke tiga still.
Min Gud, så länge jag är till
för livet jag dig tackar.

Ack, är det redan här så skönt,
på denna jord, så härligt grönt,
hur skall det då ej bliva
i himmelen, där Gud berett
vad ingen här i världen sett
och ord ej kan beskriva.

Lillebror:

Våran lillebror han kan sjunga han.
Ingen sjunger så bra, minsann!
När han trallar och vinkar,
skrattar solen och blinkar.
Trallalalala..
Tänk vad lillebror är bra.

Våran lillebror han kan baka han.
Ingen bakar så bra, minsann!
Vem som vill kan få smaka,
världens godaste kaka.
Trallalalala..
Tänk vad lillebror är bra.

Våran lillebror han kan rita han.
Ingen ritar så bra, minsann!
Apor, katter och hundar
gör han medan han blundar.
Trallalalala..
Tänk vad lillebror är bra.

Våran lillebror han kan räkna han.
Ingen räknar så bra, minsann!
Medan du säger flundra,
kan han räkna till hundra.
Trallalalala..
Tänk vad lillebror är bra.

Våran lillebror han kan läsa han.
Ingen läser så bra, minsann!
Små små böcker på tyska,
STORA böcker på ryska.
Trallalalala..
Tänk vad lillebror är bra.

Våran lillebror han kan trolla han.
Ingen trollar så bra, minsann!
Glass, det gör han av lera.
Tar det slut gör han mera.
Trallalalala..
Tänk vad lillebror är bra.

Gubben i lådan:

Gubben i lådan, gubben i lådan,
vad har du för dig,
sover du?
Kokar du kaffe,
borstar du skorna?
Gubben i lådan, kom fram!
Hej!

Gumman i lådan, gumman i lådan,
vad har du för dig,
sover du?
Bakar du bullar,
klappar du katten?
Gumman i lådan, kom fram!
Hej!

Rövarnas visa:

Nu drar vi ut på rövar stråt
ja, vi ska ut och röva,
men bara sånt vi kommer åt
och sånt vi kan behöva.
Nu är det mörkt kring stad och land,
nu sover folk så gott de kan.
Nu drar vi iväg med vår säck och spann,
både Kasper och Jesper och Jonatan.

Vi går till Kamomilla stad
till bageributiken.
Vi rövar bröd och lemonad
så ingen blir besviken.
Det händer nog att Jonatan
vill ha en polkagris ibland.
Men annars tar vi så lite vi kan,
både Kasper och Jesper och Jonatan
(Ja, jonatan skall ju alltid ha nåt att tugga på)

Vi vet så väl var vi ska ta´t
och har så goda nerver
hos slaktarn tar vi lejonmat
och fläsk och köttkonserver,
och oxfilé är gott minsann
och prickig korv går också an,
men annars tar vi så lite vi kan,
både Kasper och Jesper och Jonatan.
(Ja, det gör vi. Men lite måste man ju ha för att kunna leva.)

Men vi behöver också gull
-det tar vi om vi kan det.
Och när vi sen fått säcken full
så drar vi hem till landet.
Då är vi hungriga minsann,
och mat vi lagar åt varann,
men annars gör vi så lite vi kan,
både Kasper och Jesper och Jonatan.
(Ja, det är just vad vi gör det)

Fattig bonddräng:

Jag är fattig bonddräng
men jag lever ändå.
Dagar går och kommer
medan jag knogar på,
harvar, sår och plöjer,
mockar, gräver och bär,
går bak mina oxar
hojtar visslar och svär.

Jag är en fattig bonddräng
och jag tuggar mitt snus,
och när lördan kommer
vill jag ta mig ett rus.
Sen när jag blitt livad,
vill jag tampas och slåss,
vila hos en flicka
vill jag också förstås.

Sen så kommer söndan
och då vill våran präst,
att jag ska i körkan
men då sover jag mest.
Prästen kan väl sova
hela måndagen men
för en fattig bonddräng
börjar knoget igen.

Så går hela veckan
alla dagar och år,
jag går med min lie
och jag plöjer och sår.
Jag kör mina oxar
och jag hässjar mitt hö,
harvar, gnor och trälar,
och till sist ska jag dö.

Står där, fattig bonddräng,
invid himmelens port,
lite rädd och ledsen
för de synder jag gjort.
Man ska inte supa,
hålls med flickor och slåss.
Herren Gud i himlen
är väl missnöjd förstås.

Men då säger Herren:
Fattig bonddräng, kom hit!
Jag har sett din strävan
och ditt eviga slit.
Därför fattiga, bonddräng,
är du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng,
ska du vara mig när.

Och jag, fattig bonddräng,
står så still inför Gud,
och sen klär han på mig
den mest snövita skrud.
Nu du, säger Herren
är ditt arbete slut.
Nu du, fattig bonddräng
nu får du vila ut.

Vaggvisa för liten grön banan:

Sov på din gren,
du gröna lilla.
Natten är stilla,
natten är stilla,
sov på din gren,
sov på din gren.

Månen din mor,
sig sakta makar.
Allting bevakar,
allting bevakar.
Månen din mor,
månen din mor.

Över dig ner,
månljuset silar.
Silvermjölk strilar,
silvermjölk strilar,
över dig ner,
över dig ner.

Grönska blir gul,
vad tiden lider.
Guldgul omsider,
guldgul omsider,
grönska blir gul,
grönska blir gul,

Sov på din gren,
månmjölken strömmar.
Dröm dina drömmar,
dröm dina drömmar,
sov på din gren,
sov på din gren.

Vattenvisan:

Dripp dropp dripp
dropp dripp dropp.
Vad är det som regnar
på våra paraplyn?
Vad är det som snöar
ner från skyn?
Jo, vatten vatten,
bara vanligt vatten.

Vad är det i molnen
där uppe i det blå?
Vad är det som båtar
flyter på?
Jo, vatten vatten
bara vanligt vatten.

Vad är det vi badar
och simmar i ibland?
Vad är det som kluckar
emot strand?
Jo, vatten vatten
bara vanligt vatten.

Vad är det som fryser
och blir till snö och is?
Jo, det tror jag nog ni
vet precis.
Jo, vatten vatten
bara vanligt vatten.

Vad är det man fyller
i kylar´n på en bil?
Vad är det som droppar
ur en sil?
Jo, vatten vatten
bara vanligt vatten.

Sjösala vals:

Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng.
Solen står på Orrberget.
Sunnanvind brusar.
Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng.
Hör min vackra visa kom sjung min refräng!
Tärnan har fått ungar och dyker i min vik,
ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik.
Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen
Gullviva, mandelblom kattfot och blå viol

Rönnerdahl han virvlar sina lurviga ben
under vita skjortan som viftar kring vadorna.
lycklig som en lärka uti majsolens sken,
sjunger han för ekorr´n, som gungar på gren.
Kurre, kurre, kurre! Nu dansar Rönnerdahl!
Kokó! Och göken ropar uti hans gröna dal
Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen.
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.

Rönnerdahl han binder utav blommor en krans,
binder den kring håret, det gråa och rufsiga,
valsar in i stugan och har lutan till hands,
väcker frun och barnen med drill och kadans.
Titta, ropar ungarna, Pappa är en brud
med blomsterkrans i håret och nattskjorta till skrud!
Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen.
Gullvia, mandelblom, kattfot och blå viol.

Rönnerdahl är gammal, men han valsar ändå!
Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner.
Sällan får han rasta, han får slita för två.
Hur han klarar skivan kan ingen förstå-
ingen, utom tärnan i viken (hon som dök)
och ekorren och finken och vårens första gök
och blommorna, de blommor som redan slagit ut på ängen.
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.

Här kommer Pippi Långstrump:

Här kommer Pippi Långstrump,
tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa,
här kommer Pippi Långstrump,
ja här kommer faktiskt jag.

Har du sett min apa
min söta fina lilla apa?
har du sett Herr Nilsson,
ja, han heter faktiskt så.

Har du sett min villa,
min Villa Villekulla-villa,
vill å vill du veta,
varför villan heter så?

Jo, för där bor ju Pippi Långstrump
tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa,
där bor ju Pippi Långstrump,
ja, där bor faktiskt jag.

Det är inte illa,
Jag har apa, häst och villa,
en kappsäck full med pengar
är det också bra att ha.

Kom nu, alla vänner,
varenda kotte som jag känner,
nu skall vi leva loppan,
tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa

Här kommer Pippi Långstrump,
tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa
här kommer Pippi Långstrump,
ja här kommer faktiskt jag.

Vaggvisa:

Ute blåser sommarvind,
göken gal i högan lind.
Mor hon går på grönan äng,
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
ut av rosenblader.

Ängen står så gul och grön,
solen stänker guld i sjön,
bäcken rinner tyst och sval
mellan vide, asp och al.
Bror bygger dammar
åt sin såg och hammar.

Syster sopar stugan ren,
sätter löv i taket sen,
uppå golvet ska hon så
liljor och konvaljer små,
rosor så rara,
där skall barnet vara.

Skeppet gungar lätt på våg
med sitt segel, mast och tåg,
gångar sig åt främmand´land,
hämtar barnet pärleband,
kjortel av siden
skor med granna smiden.

Lilla gula gåsen ung,
len som en silkespung,
ror med modern i sin säv
pillar vingen av sin näv
vallherden vilar
vid sitt horn och pilar

Lindorm solar sig på sten,
som ett sammet vit och len,
vill i barnets vagga gå,
men det skall han aldrig få,
han skall bli bunden
uti gröna lunden.

Trollet sitter vid sin vägg,
kammar ut sitt silverskägg,
sjunger vid den gråa häll:
"Liten kind, kom hit ikväll,
dig vill jag lova
under guldås sova"

Far han gjordar om sitt liv
sitt bälte sin blanka kniv,
tar järnsporrar på sin sko,
rider över berg och mo,
trollet att förgöra,
som vill barnet röra.

Snart blir liten kind en man:
gångarn grå då sadlar han,
tager brynja, svärd och spjut,
och i kamp han rider ut,
spänner sitt bälte,
strider som en hjälte.

(För en flicka sjunges sista versen så):

Liten fager jungfru opp
växer fort som rosens knopp
virkar sen åt ungersven
kappan blå, och får igen
fästing och spänne
och gullspann på änne.

Alla ska sova för nu är det natt:

Nu lilla humla
nu ska du sova.
Alla små ungar
i sina sängar
och deras mammor
och deras pappor
alla ska sova
för nu är det natt.
Sova ska också
vareviga katt.

Kossor och kalvar
i sina hagar
alla små föl och
alla små grisar
alla kaniner
och alla små lamm,
nu ska de sova
för nu är det natt.
Sova ska också
vareviga katt.

Skogar och hagar
åkrar och ängar
blommor och fåglar
och alla små kryp
allting som lever
på hela jorden,
allting ska sova
för nu är det natt.
Sova ska också
vareviga katt.

Gunga åt öster:

Gunga åt öster och gunga åt väster
och gunga åt söder och norr.
Hej och hå gunga på.
Sen gungar vi hem igen.
Traska åt öster och traska åt väster
och traska åt söder och norr.
Hej och hå, traska på.
Sen traskar vi hem igen.

Segla åt öster och segla åt väster
och segla åt söder och norr.
Hej och hå, segla på.
Sen seglar vi hem igen.

Rida åt öster och rida åt väster
och rida åt söder och norr.
Hej och hå, rida på.
Sen rider vi hem igen.

Flyga åt öster och flyga åt väster
och flyga åt söder och norr.
Hej och hå, flyga på.
Sen flyger vi hem igen.

Kantareller:

Har du sett herr Kantarell,
bor i ene backen?
Han kom dit i förrgår kväll
med sin hatt på nacken.
Den är gul och den är grann,
passar just en sådan man,
passar åt herr Kantarell
bort i ene backen.

Har du sett fru kantarell
i den gula kjolen?
Hon är rund och glad och snäll,
skiner rätt som solen.
Jämt hon har ett rysligt fläng,
tidigt uppe, sent i säng.
Alltid glad, fru Kantarell
i den gula kjolen.

Alla barnen Kantarell,
hundra visst och mera,
krupit upp ur gräsets fäll
och bli ständigt flera.
Alla knubbiga och små
med små gula koltar på
komma barnen Kantarell,
hundra visst och mera.

Visan om Bamsefars födelsedag:

I skogen skulle det bli fest
hos Bamsefar i Liden,
för Bamsen fyller femtio år
precis vid denna tiden.
Gamle snälle Bamsen vår
fyller femti år i år.
Hipp hurra för Bamsefar
som är så snäll och rar!

Dagen kom med fågelsång
det var en hel orkester
och Bamsen hälsade så fint
på alla sina gäster:
-Detta gick ju riktigt bra
hjärtligt tack det ska ni ha.
Hipp hurra för Bamsefar
som är så snäll och rar

Och mössen ger åt Bamsefar
en randig slickepinne.
-Den kan du slicka på i vinter
när du sitter inne.
Den ska farbror Bamsen ha
den ska smaka väldigt bra.
Hipp hurra för Bamsefar
som är så snäll och rar.

Och Jösse Bagare kom dit
med mycket mycket mera
med fyra krukor blåbärssylt
för att få gratulera.
-Blåbärssylt ska Bamsen ha,
blåbärssylt som smakar bra!
Hipp hurra för Bamsefar
som är så snäll och rar.

Den stora älgen reste sig
och det blev tyst kring bordet,
Det här blir nog ett vackert tal
för nu har älgen ordet:
-Kära gamla Bamsen vår,
du blir femti år i år!
Hipp hurra för Bamsefar
som är så snäll och rar.

Och alla djuren klappa´ för
de väldigt fina orden
och räven grät en liten tår.
Man reste sig kring borden.
-Gamla snälla Bamseman
bästa björn i detta land!
Hipp hurra för Bamsefar
som är så snäll och rar.

Men Jösse Bagare han sa:
-Nu sover hedersgästen.
Och då förstod ju var och en
att det var slut på festen.
-Det har vart en härlig dag!
Tusen tack ska Bamsen ha.
Hipp hurra för Bamsefar
som är så snäll och rar.

Brev från kolonien:

Hejsan morsan, hejsan stabben!
Här é brev från älsklingsgrabben.
Vi har kul på kolonien,
vi bor tjugoåtta gangstergrabbar i en
stor barack med massa sängar.
Kan ni skicka mera pengar?
För det vore en god gärning,
jag har spelat bort vartenda dugg på tärning.

Här e´ roligt vill jag lova
fastän lite´ svårt att sova.
Killen som har sängen över mig,
han vaknar inte när han behöver, nej!

Jag har tappat två framtänder
för jag skulle gå på händer
när vi lattjade charader,
så när morsan nu får se mig får hon spader.

Uti skogen finns baciller
men min kompis han har piller
som han köpt utav en kul typ
och om man äter dom blir man en jättekul typ

Föreståndar´n han har farit,
han blir aldrig va´ han varit
för polisen kom och tog hand
om honom för en vecka när vi lekte skogsbrand.

Uti skogen finns det rådjur.
I baracken finns det smådjur,
och min bästa kompis Tage
han har en liten fickkniv inuti sin mage.

Honom ska dom operera.
Ja, nu vet jag inge´ mera.
Kram och kyss och hjärtligt tack se´n
men nu ska vi ut och bränna grannbaracken.

Jag hade en gång en båt:

Jag hade en gång en båt
med segel och ruff och köl,
men det var för länge sen
så länge sen.
Svara mig, du! Var är den nu?
Jag bara undrar, var är den nu?

Jag hade en gång en dröm,
jag trodde att den var sann,
så väcktes jag ur min sömn
och drömmen försvann.
Svara mig, du! Var är den nu?
Jag bara undrar, var är den nu?

Det fanns en gång en soldat,
han kysste sin mor farväl,
han sa till sin flicka:
"Du, jag kommer igen."
Svara mig, du! Var är han nu?
Jag bara undrar, var är han nu?

Det fanns en gång en stad,
i parken där lekte barn,
då släppte man ned en bomb
och staden försvann.
Svara mig, du! Var är den nu?
Jag bara undrar, var är den nu?

Jag hade en gång en båt,
jag drömde en gång en dröm,
men det var för länge sen,
så längesen.
Svara mig, du! Var är dom nu?
Jag bara undrar, var är dom nu?

Klättermusvisan:

Det var en gång en mus
och den musen hette Klas,
och han blev alltid bjuden
när det var stort kalas.
Det bästa som han visste,
det var att lata sig.
Nu tar nog ingen miste:
Det handlar ju om mig.
Faderullanlej.

De andra samla nötter
och har i sina hus,
men jag har inget hus och
är ingen sparsam mus.
Jag går till mina vänner,
de säger inte nej.
För om jag rätt dem känner
se delar de med mig.
Faderullanlej.

De bjuder mig på middag,
då ropar jag hurra,
för jag vill gärna äta,
sjunga och vara glad.
Det är så skönt att leva
när man får roa sig
men arbeta och sträva,
det roar inte mig.
Faderullanlej.

När lillan kom till jorden (Majas visa):

När lillan kom till jorden,
det var i maj, när göken gol,
sa mamma att det lyste
av vårgrönt och av sol.

Sjön glittrade som silver,
och körsbärsträdet stod i blom,
och svalan kvick och munter
just hit med våren kom.

Gullvivans plym sågs vaja,
bofinken slog så glada slag,
då blev jag döpt till Maja,
ty lillan, det var jag.

Och därför, säger mamma,
så är jag nästan alltid glad,
jag tycker hela livet
är som en solskensdag.

Calle Cobra:

Känner du lille balle Calle Cobra,
lång som en sladd med sin gulle gulle gadd.
Ständigt på hugget ute på vift,
med tungan spelande kluvet.
Trugande delande med sig av sitt goda gift.
Bugande brillor på huvet
Känner du lille balle Calle Cobra,
Med bugande brillor på huvet.

Jag vill ha en egen måne:

Du har då aldrig trott på tårar,
det passar inte för en karl.
Om man är över femton vårar finns inga känslor kvar.
Du får förstå två våta kinder,
dom torkar lika snabbt igen.
Man rår ej för att tårar rinner när man mist sin vän.

Jag vill ha en egen måne som jag kan åka till,
där jag kan glömma att du lämnat mej.
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill,
där stannar jag tills allting ordnat sig

Du tror du vet hur allt ska vara,
du vet när allting passar sig.
Du lyssnar ej när jag ska förklara hur jag känner mig.
Du bryr dig inte om mig mera,
och det har tagit mig så hårt.
Du kan väl aldrig acceptera att nå´nting är svårt

Jag vill ha en egen måne som jag kan åka till,
där jag kan glömma att du lämnat mej.
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag vill,
där stannar jag tills allting ordnat sig

Apans sång:

Jag kungen är över alla här,
under trädens gröna höjd.
Jag har nått opp till högsta topp,
men ännu är jag ej nöjd.
Jag vill ju bli en man, en mänska,
och kunna allt ni kan.
Jag vill inte längre apa mig,
nej jag vill bara va' en man!

Oh oobedo,
Jag vill ju va' som du.
Jag vill se ut som du, gå som du.
Det vill jag nu,
ett djur som ja´,
det lär sig bra bli människa.

Försök inte lura mig, gosse,
jag inga konster tål
Att lära mig,
hur eld blir till,
är mina drömmars mål.
Din hemlighet vill jag veta,
seså säg hur det går till.
För då blir jag visst,
en man till sist,
och det är vad jag vill

Oh oobedo,
Jag vill ju va' som du.
Jag vill se ut som du, gå som du.
Det vill jag nu,
ett djur som ja´,
det lär sig bra bli människa.

Jag måste lära mej leva,
som mänskor lever nu.
För då blir jag ju likadan,
precis likadan som du.
Se till att jag nu får veta,
hur mänskor sej beter.
Så att jag kan,
ta alla i hand,
och dom sin vänskap mej ge!

Oh oobedo,
Jag vill ju va' som du.
Jag vill se ut som du, gå som du.
Det vill jag nu,
ett djur som ja´,
det lär sig bra bli människa.

Balladen om den kaxiga myran:

Jag uppstämma vill min lyra,
fast det blott är en gitarr,
och berätta om en myra ,
som gick ut att leta barr.
Han gick ut i morgondiset,
sen han druckit sin choklad,
och försvann i lingonriset,
både mätt och nöjd och glad.

Det var långan väg att vandra,
det var långt till närmsta tall.
Han kom bort ifrån dom andra,
men var glad i alla fall.
Femti meter ifrån stacken,
just när solnedgången kom,
hitta han ett barr på backen,
som han tyckte mycket om.

För att lyfta fick han stånka,
han fick spänna varje lem,
men så började han kånka,
på det fina barret hem.
När han gått i fyra timmar,
kom han till en ölbutelj,
han såg allting som i dimma,
bröstet hävdes som en bälj.

Den låg kvar sen förra lördan.
-Jag ska släcka törsten min,
tänkte han och lade bördan,
utanför och klättra in.
Han drack upp den sista droppen,
som fanns kvar i den butelj.
Sedan slog han sig för kroppen,
och skrek ut: -Jag är en älg!

-Ej ett barr jag drar till tjället,
nej nu ska jag tamigfan,
lämna skogen och istället,
vända upp och ner på stan.
Men kom aldrig till staden,
något spärrade hans stig,
en kollos där låg bland bladen,
och vår myra hejdar sig.

Den var hiskelig att skåda,
den var stor och den var grå,
och vår myra skrek: -Anåda,
om du hindrar mig att gå!
Han for ilsken på kollossen,
som låg utsträckt i hans väg.
Men vår myra kom ej loss sen,
han satt fast som i en deg.

Sorgligt slutar denna sången.
myran stretade och drog,
men kollossen höll´en fången,
tills han svalt ihjäl och dog.
undvik alkoholets yra:
Du blir stursk men kroppen loj,
och om du är född till myra,
brottas aldrig med ett TOY!

Vyssan lull:

Vyssan lull, koka kittelen full.
Det kommer tre vandringsmän på vägen.
Den ena han är halt,
den andra han är blind,
och den tredje har trasiga kläder.

Vyssan lull, koka kittelen full,
på himmelen vandra tre stjärnor.
Den ene är så vit,
den andra är så röd,
den tredje är månen den gula.

Vyssan lull, koka kittelen full,
där blåser tre vindar på haven.
På Stora Ocean,
på Lilla Skagerack,
och långt upp i Bottniska viken.

Vyssan lull, koka kittelen full,
där segla tre skutor på vågen.
Den första är en bark,
den andra är en brigg,
den tredje har så trasiga segel.

Vyssan lull, koka kittelen full,
sjökistan har trenne figurer.
Den första är vår tro,
den andra är vårt hopp,
den tredje är kärleken den röda.

Vyssan lull, koka kittelen full,
tre äro tingen de goda.
Den förste är Gud Far,
den andre är hans Son,
den tredje är god Jungfru Maria.

Vi sätter oss i ringen:

Vi sätter oss i ringen,
och tar varann i hand.
Vi är en massa syskon,
som tycker om varann.
För Gud är allas pappa,
och jorden är vårt bo.
Och vi vill vara vänner,
med alla må ni tro.

Vi sätter oss i ringen,
och tar varann i hand.
Vi är en massa syskon,
som tycker om varann.
Tack gode Gud för jorden,
och alla människor.
Gör en familj av alla,
en enda jättestor.

En elefant balanserade:

En elefant balanserade,
på en liten spindeltråd.
Det tyckte han var så intressant,
så han gick och hämtade en annan elefant.

Två elefanter balanserade,
på en liten spindeltråd.
Det tyckte dom var så intressant,
så dom gick och hämtade en annan elefant.

Tre elefanter balanserade,
på en liten spindeltråd.
Det tyckte dom var så intressant,
så dom gick och hämtade en annan elefant.

Fyra elefanter balanserade,
på en liten spindeltråd.
Det tyckte dom var så intressant,
så dom gick och hämtade en annan elefant.

Fem elefanter balanserade,
på en liten spindeltråd.
Det tyckte dom var så intressant,
så dom gick och hämtade en annan elefant.

Sex elefanter balanserade,
på en liten spindeltråd.
Det tyckte dom var så intressant,
så dom gick och hämtade en annan elefant.

Sju elefanter balanserade,
på en liten spindeltråd.
Det tyckte dom var så intressant,
så dom gick och hämtade en annan elefant.

Åtta elefanter balanserade,
på en liten spindeltråd.
Det tyckte dom var så intressant,
så dom gick och hämtade en annan elefant.

Nio elefanter balanserade,
på en liten spindeltråd.
Det tyckte dom var så intressant,
så dom gick och hämtade en annan elefant.

Tio elefanter balanserade,
på en liten spindeltråd.
Det tyckte dom var så intressant,
men nu fanns det inte någon mera elefant.

Fem små apor:

Fem små apor hoppade i sängen.
En ramla ner och slog sitt lilla huvud.
Mamma ringde doktorn och doktorn svara:
Inga små apor i sängen får vara!

Fyra små apor hoppade i sängen.
En ramla ner och slog sitt lilla huvud.
Mamma ringde doktorn och doktorn svara:
Inga små apor i sängen får vara!

Tre små apor hoppade i sängen.
En ramla ner och slog sitt lilla huvud.
Mamma ringde doktorn och doktorn svara:
Inga små apor i sängen får vara!

Tre små apor hoppade i sängen.
En ramla ner och slog sitt lilla huvud.
Mamma ringde doktorn och doktorn svara:
Inga små apor i sängen får vara!

Två små apor hoppade i sängen.
En ramla ner och slog sitt lilla huvud.
Mamma ringde doktorn och doktorn svara:
Inga små apor i sängen får vara!

En liten apa hoppade i sängen.
En ramla ner och slog sitt lilla huvud.
Mamma ringde doktorn och doktorn svara:
Inga små apor i sängen får vara!

Inga små apor hoppade i sängen.
Sängen fick va´ stilla. Inga apor trilla´.
Ingen ringde doktorn. Doktorn slapp svara.
Mamma hon kramade fem apor rara!

Änglamark:

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill.
Jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill.
Låt dem få leva, de är ju så sköna.

Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm.
Leka "titt ut" mellan blommande grenar.
Låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm.
Låt fiskar simma kring bryggor och stenar.

Sluta att utrota skogarnas alla djur.
Låt &aoml;rnen flyga, låt rådjuren löpa.
Låt sista älven som brusar i vår natur.
Brusa alltjämt mellan fjäril och gran och fur.

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill.
Jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill.
Låt dem få leva, de är ju så sköna.

Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm.
Leka "titt ut" mellan blommande grenar.
Låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm.
Låt fiskar simma kring bryggor och stenar.

Sluta att utrota skogarnas alla djur.
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa.
Låt sista älven som brusar i vår natur.
Brusa alltjämt mellan fjäril och gran och fur.

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill.
Jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill
Låt dem få leva, de är ju så sköna!

Jag tror på sommaren:

Kortast och blekast vintersol,
finns en decemberdag.
Kallad för Thomas tvivlaren,
för att hans tro var svag.
Han skulle aldrig någonsin,
trott på en sol en vår.
Ändå förvandlas vintern till,
sommar vartenda år.

Jag tror, jag tror på sommaren.
Jag tror, jag tror på sol igen.
Jag pyntar mig i blå kravatt,
och hälsar dig med blommig hatt.
Jag tror på dröm om sommarhus,
med täppa och med lindars sus,
en speleman med sin fiol,
och luften fylld av kaprifol.

Midsommarafton natten lång,
kärlek dans och sång.
Solen som plötsligt börjar gå upp,
och ner på en gång.
Pojken med flickans hand i sin,
viskar och får till svar.
Löften han gått och hoppats på,
under det år som var.

Jag tror, jag tror på sommaren.
Jag tror, jag tror på sol igen.
Jag pyntar mig i blå kravatt,
och hälsar dig med blommig hatt.
Jag tror på dröm om sommarhus,
med täppa och med lindars sus,
en speleman med sin fiol,
och luften fylld av kaprifol.

Alla snubbar vill ju vara katt:

Scat-katt:
Alla snubbar vill ju vara katt,
för att en katt är alltid katt.
Ja katt för sin hatt.

O'Malley:
Sig mig,
alla snubbar tänder ju på en rivig låt,
men bara en katt förstår sig på't.

Scat-katt:
Håll igång, sjung en blues.

O'Malley:
Ett sånt corny spel,
gör att allting blir fel.

Scat-katt:
Varje ton han tar.

O'Malley:
Och med ett fyrkantikt spel,
så blir man direkt en del.

Scat-katt:
utav stenåldern,
(sa sa sa sa olé)

O'Malley:
Jag hörde just en trast som lät till ding.

Scat-katt:
Men bara katter kan det där som kallas för sving.

Annan-katt:
"vem vill digga smala giggs å´ ditt och datt"

O'Malley &Scat-katt:
När alla andra vill ju va en katt.
Ett fyrkantigt spel.
Gör att allting blir fel.
Varje ton han tar.

O'Malley:
Åh rinky tinky tinky.

O'Malley & Scat-katt:
Med ett sånt corny spel,
blir man genast en del,
utav stenåldern.

Marie:
Åh rinky tinky tinky.

[O'Malley:]
Yee.

O'Malley & Marie:
Allihopa vill ju va en katt.
För det vill ju varje katt.
En katt för sin hatt.
Man spelar jazz och man är poppis därför att,
varenda själ vill va en lirar katt.

Scat-katt och hans gäng:
Alla Snubbar,
alla Snubbar,
alla Snubbar vill ju vara katt.
Alla Snubbar,
alla Snubbar,
alla Snubbar vill ju vara katt.
Alla Snubbar,
alla Snubbar,
alla Snubbar vill ju vara katt.
Alla Snubbar,
alla Snubbar,
alla Snubbar vill ju vara kaaaaaatt!

Änglahund:

Det var sent en kväll vi hade spelat på en marknad.
Trött o frusen stod jag kvar bakom scenen en stund.
När jag hörde någon mumla nåt om saknad,
där i gräset satt en man och en liten hund.

Hej du speleman kan du svara på min fråga.
Den e ärlig o jag menar varje ord.
När vår herre släcker livets låga,
och de e dags att lämna denna jord.

Får man ta hunden med sej in i himlen.
Han är snäll och han har vart en riktig vän.
Han e klok o fin o skatten e betald,
Får man det du speleman då blir jag glad.

Jag svarar lite enkelt som man gör.
Du din hund kommer säkert till himlen när den dör.
Någon ropade det är dags att åka hem.
När jag satt mig i bilen tänkte jag,
på frågan igen.

Hej du speleman kan du svara på min fråga.
Den e ärlig o jag menar varje ord.
När vår herre släcker livets låga,
och de e dags att lämna denna jord.

Får man ta hunden med sej in i himlen.
Han är snäll och han har vart en riktig vän.
Han e klok o fin o skatten e betald,
Får man det du speleman då blir jag glad.

Hej du speleman kan du svara på min fråga.
Den e ärlig o jag menar varje ord.
När vår herre släcker livets låga,
och de e dags att lämna denna jord.

Får man ta hunden med sej in i himlen.
Han är snäll och han har vart en riktig vän.
Han e klok o fin o skatten e betald,
Får man det du speleman då blir jag glad.

För honom var frågan så viktig,
att han får säkert ett ärligt svar.
Men vem kan du svara riktigt,
att hundar får nog på jorden stanna kvar.

Får man ta hunden med sej in i himlen.
Han är snäll och han har vart en riktig vän.
Han e klok o fin o skatten e betald,
Får man det du speleman då blir jag glad.

Får man ta hunden med sej in i himlen.
Han är snäll och han har vart en riktig vän.
Han e klok o fin o skatten e betald,
Får man det du speleman då blir jag glad.

Får man ta hunden med sej in i himlen.
Han är snäll och han har vart en riktig vän.
Han e klok o fin o skatten e betald,
Får man det du speleman då blir jag glad.

Trettifyran:

Denna kåk har varit våran,
uti många herrans år,
denna kåk har varit vår,
och det har nog satt sina spår.
Denna kåk har hängt i,
och den har stått i vått och torrt,
men nu är det slut på det,
för nu skall trettifyran bort.

Ja nu är det slut på gamla tider,
ja nu är det färdigt inom kort,
nu skall hela rasket rivas,
nu skall hela rasket bort,
så jag tar farväl och stora tårar rullar på min kind.
Nu är det slut på gamla tider,
nu går trettifyran i himlen in.

Denna kåk var ganska rar,
och släppte solsken till oss in,
den var också generös med,
fukt och kyla, regn och vind.
Den var snäll och lite gnällig,
och den ville alla väl,
och den var vår i alla väder,
fastän gisten ful och skev.

Ja nu är det slut på gamla tider,
ja nu är det färdigt inom kort,
nu skall hela rasket rivas,
nu skall hela rasket bort,
så jag tar farväl och stora tårar rullar på min kind.
Nu är det slut på gamla tider,
nu går trettifyran i himlen in.

Här i kåken har vi härjat, sen,
vi alla varit små.
Här i kåken klådde morsan,
vice värden gul och blå.
Ja vår kåk har fått stå pall,
för smällar hårda så det dög,
som när far gick genom väggen,
så att spån och plankor flög!

Ja nu är det slut på gamla tider,
ja nu är det färdigt inom kort,
nu skall hela rasket rivas,
nu skall hela rasket bort,
så jag tar farväl och stora tårar rullar på min kind.
Nu är det slut på gamla tider,
nu går trettifyran i himlen in.

Jag ska måla hela världen lilla mamma:

Mamma är du ledsen,
varför ler du ej?
Vill du jag ska måla någonting åt dig?
Många vackra färger har jag ännu kvar. Gråt ej lilla mamma,
allt ska bli så bra.

Jag ska måla hela världen, lilla mamma,
full av solsken varje dag.
Att det regnar och är grått det gör detsamma,
du ska solsken i ditt fönster ändå ha.

Alla blommorna du gärna ville köpa,
lilla mamma, jag ska måla dem till dig.
Jag ska måla hela världen lilla mamma,
och allt ska bli så ljust och glatt för dig.

önska lilla mamma, önska vad du vill.
Färgerna är många,
och de räcker till.
Himlens alla stjärnor,
sagans alla slott,
allting kan jag måla mamma önska blott.

Jag ska måla hela världen lilla mamma,
full av solsken varje dag.
Att det regnar och är grått det gör detsamma,
du ska solsken i ditt fönster ändå ha.

Alla blommorna du gärna ville köpa,
lilla mamma, jag ska måla dem till dig.
Jag ska måla hela världen lilla mamma,
och allt ska bli så ljust och glatt för dig.

Brevet från lillan:

Pappa, kom hem!
För vi längtar efter dig!
Kom innan sommar'n är slut,
lilla Pappa!
Åskan har gått,
och om kvällen blir det mörkt,
stjärnorna syns nu på himlen igen.

Allt jag vill ha,
är ett halsband av korall,
ingenting annat,
det kostar för mycket.
På våran tomt,
är det nu så mycket bär,
och fullt med ungar har fåglarna här.

Sjön är så varm,
och vi badar varje dag,
och jag hoppar i,
utan att bli rädd,
för nu simmar jag så bra.

Vi har så fint,
nu i vårat lilla skjul,
och en liten gran har vi också sett,
en som vi kan ha till jul.

Detta har jag,
skrivit nästan bara själv.
Och jag skall börja i,
skolan till hösten.
Pappa, kom hem!
Jag vet något som du får!
Nu slutar brevet från din Elinor.

Lilla snigel:

Lilla snigel akta dig,
akta dig, akta dig.
Lilla snigel akta dig,
annars tar jag DIG!

Josefin:

Det var en gång en flicka som hette Josefin,
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.
Den enda skatt hon ägde, det var en symaskin,
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.

Hon hade ock en fästman som hette Jonatan,
Jonatan tan tan, Jona Jona Jonatan.
Och han var inte fager men hon var likadan,
likadan dan dan, lika lika likadan.

Han ägde en skuta som uppå böljan for,
böljan for for for, böljan böljan böljan for.
Den hade han fått ärva av sin gamla mor,
gamla mormorsmor, gamla mormorsmormorsmor.

Han skrivade ett brev till sin kära Josefin,
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.
Och bjödna uppå skutan med hennes symaskin,
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.

Och när de hade seglat uppå den blåa sjö,
blåa sjö sjö sjö, blåa blåa blåa sjö.
De stötte mot en klippa invid den gröna ö,
gröna ö ö ö, gröna gröna gröna ö.

Och Jonatan han sade: ”Jag tror vi sitter fast.
sitter fast fast fast, sitter sitter sitter fast.
Jag tror vi måste slänga en del av vår ballast,
vår ballast last last, vår ba vår ba vår ballast.

Så slängde han ballasten, och det var symaskin,
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
Och efter det så slängde han sin kära Josefin,
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.

Nu går han där och sörjer sin kära Josefin,
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.
Som sitter där på havets djup och trampar symaskin,
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.

Jonte myra:

Jonte myra klättrar uppför backen,
slet och drog med strået sitt,
till stacken.
Men tänk ändå,
att han snubblade så,
och trilla ned och föll på marken.

Jonte myra klättra uppför backen,
om igen med strået sitt,
till stacken.
Men tänk ändå,
att han halkade så,
och trilla ner och föll på nacken.

Jonte myra uppför backen,
om igen med strået sitt,
till stacken.
Och tänk ändå,
att han lyckades så,
och kom med strået sitt,
till stacken.

Vår på saltkråkan:

Nu ska du höra nånting som jag vill tala om,
jag såg en lärka nyss, och det var våren som kom.
Nu är våren kommen,
nu är våren kommen,
alla lärkor börjar drilla då, just då.

Vårens eldar brinna,
vårens bäckar rinna,
vårens kvällar är så blå så blå så blå.

Nu ska du höra nånting som jag vill tala om,
jag såg en flicka nyss, och det var våren som kom.
Nu är våren kommen,
nu är våren kommen.

Alla flickor börjar tralla då, just då.
Tra-la-la-la-la-la,
tra-la-la-la-la-la,
vill du tralla ska du tralla så, just så.

Nu ska du höra nånting som jag vill tala om,
jag såg en pojke nyss, och det var våren som kom.
Nu är våren kommen,
nu är våren kommen,
alla pojkar börjar vissla då, just då.

Vill du vissla ska du vissla så, just så.
Tra-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la.
Nu är våren kommen,
nu är våren kommen,
alla trallar, alla visslar då, just då.
Tra-la-la-la-la-la
Vi vill vissla, vi vill tralla så, just så.

Vargsången:

Vargen ylar i nattens skog,
han vill men kan inte sova.
Hungern river hans vargabuk,
och det är kallt i hans stova.

Du varg,
du varg,
kom inte hit, ungen min får du aldrig.

Vargen ylar i nattens skog,
ylar av hunger och klagan.
Men jag ska ge'n en grisasvans,
sånt passar i vargamagar.

Du varg,
du varg,
kom inte hit, ungen min får du aldrig.

Vargen ylar i nattens skog,
och hittar sig inget byte.
Men jag ska ge'n en tuppakam,
att stoppa ner i sitt knyte.

Du varg,
du varg,
kom inte hit, ungen min får du aldrig.

Sov, mitt barn,
i bädden hos mor,
låt vargen yla i natten.
Men jag ska ge'n en hönsaskank,
om ingen annan har tatt'en.

Du varg,
du varg,
kom inte hit, ungen min får du aldrig.

Gåsa gåsa klinga:

Gåsa, gåsa ,klinga.
Län mig dina vingar.
Vart ska vi flyga?
Till rosende lund.
Där bor göken,
där gror löken,
där bygger svalan,
där är gott att vara.

Där sitta gummor och spela på gulltrummor.
Där sitta gubbar och spela på gullstubbar.
Där sitta drängar och spela på gullsträngar.
Där sitta pigor och spela på gullgigor.

Där sitta snälla barn och leka med gulläpplen.
Där sitter du och där sitter jag!

Bä bä vita lamm:

Bä, bä vita lamm,
har du någon ull?
Ja, ja, kära barn,
jag har säcken full.

Helgdagsrock åt far,
och söndagskjol åt mor.
Och två par strumpor åt lille lille bror.

Okända djur:

På dom första löv som singlar sitter,
smådjur och det hörs ett evigt fnitter.
Dom håller fast i lövens kanter,
i vindens kast och dom flesta är tanter.
Men annars skulle löven inte gunga.
Dom fnittrar mycket men kan inte sjunga.
När det våta regnet faller hoppar,
smådjur upp på alla vattendroppar.
Dom sticker hål--- på dropparna hinna,
och säger: "Skål!" och blir småningom stinna.
Men annars skulle regnet inte plaska.
Dom heter pluver, kommer från Alaska.

Du tror inte på det här, eller hur?
Men visan handlar om okända djur.
Många är långa och svåra att fånga,
många syns inte men finns ändå!
Många är gula och fula och gröna och sköna,
och röda eller blå.
Många är stora som hus eller så,
men dom flesta är små,
mycket små, mycket små.

I det första snöfallet tror alla,
att det bara flingor är som falla.
Men det är fel, för var tusende flinga,
är djuret silf, fast på det tror väl inga.
Men så småningom blir alla silfer slöa,
och i mars så där. så börjar det att töa.
Om du tappar vanten uti skogen,
så ser du säkert aldrig den som tog'en.
Ett litet djur bygger bo ini tummen.
I ur och skur bor han där, heter lummen.
Och lummen äter snart upp hela vanten.
Blir utan bostad sen frampå vårkanten.

Du tror inte på det här, eller hur?
Men visan handlar om okända djur.
Många är långa och svåra att fånga,
många syns inte men finns ändå!
Många är gula och fula och gröna och sköna,
och röda eller blå.
Många är stora som hus eller så,
men dom flesta är små,
mycket små, mycket små.

Det största djur som finns får väldig brådska,
var gång det drar ihop sig till åska.
Han säger "Åh!" och äter allt muller,
och därför så blir det mindre buller.
Och därför finns det blixtar utan muller,
och djuret heter Huller-Om-Buller.
Det minsta djur som funnits var så litet,
så magert och så tunt och ruskigt slitet.
Det var en fnill, som som var så svår att finna,
att en bacill kunde be den försvinna.
Han var så liten att hans huvud värkte,
men glad ändå om någon honom märkte.

Du tror inte på det här, eller hur?
Men visan handlar om okända djur.
Många är långa och svåra att fånga,
många syns inte men finns ändå!
Många är gula och fula och gröna och sköna,
och röda eller blå.
Många är stora som hus eller så,
men dom flesta är små,
mycket små, mycket små.

Barfotavisan:

Det finns så mycket att titta på,
när sommarn kommer till oss,
grodor som hoppar i bäck och damm,
och kalvar som nyss kommit loss.

Barfota utan strumpor och skor,
ska jag vandra med dej,
ut till sommarn där vindarna bor,
till ros och förgätmigej.
Jag plockar smultron vid vägens kant,
och trär sen upp dem på strån.
Det killar så skönt under foten min,
jag känner gruset med tån.

En svala flyger med svindlande fart,
och måsarna skränar i skyn,
och hästen gnäggar och andra ljud,
som vi hör när vi går genom byn.

Barfota utan strumpor och skor,
ska jag vandra med dej,
ut till sommarn där vindarna bor,
till ros och förgätmigej.
Jag plockar smultron vid vägens kant,
och trär sen upp dem på strån.
Det killar så skönt under foten min,
jag känner gruset med tån.

Ett rådjur står där vid skogens kant,
det ser oss när vi går förbi.
Ja, sommarn har mycket mera att ge,
åt din och min fantasi.

Barfota utan strumpor och skor,
ska jag vandra med dej,
ut till sommarn där vindarna bor,
till ros och förgätmigej.
Jag plockar smultron vid vägens kant,
och trär sen upp dem på strån.
Det killar så skönt under foten min,
jag känner gruset med tån.

Önskevisa:

När kvällen den kommer och solen gått ner,
jag sitter vid fönstret och stjärnorna ser.

En stjärna just faller i rymden den blå.
Jag blundar och skyndar att önska mig då.

Jag önskar en tröja och skidor ett par.
Och många små valpar åt hunden vi har.

Jag önskar mig silver, jag önskar mig gull.
Och mindre med läxor för skidförets skull.

Yllevisan:

Jag är ett litet ylle,
boom chi-ka, boom chi-ka, boom boom boom,
med världens minsta nylle,
boom chi-ka, boom chi-ka, boom boom boom.
Jag leker i min yllegrop,
och ylar glada yllerop:
Ylle! Ylle!
Ylle på er yllebarn!

Jag är så yllans liten,
boom chi-ka, boom chi-ka, boom boom boom,
fast inte i aptiten,
boom chi-ka, boom chi-ka, boom boom boom.
Jag käkar en massa yllegarn,
och ett och annat ylleflarn.
Ylle! Ylle!
Ylle på er yllebarn!

Jag bor här mitt på bystan,
boom chi-ka, boom chi-ka, boom boom boom,
bland alla yllenystan,
boom chi-ka, boom chi-ka, boom boom boom.
Här kryllar det av kryllingar,
och alla deras bryllingar.
Ylle! Ylle!
Ylle på er yllingar!

Nu kryper jag i sängen,
boom chi-ka, boom chi-ka, boom boom boom,
på mjuka ylleängen,
boom chi-ka, boom chika, boom boom boom.
En sömnig yllekrumelur,
bör ofta ta en yllelur.
Ylle! Ylle!
Ylle på er ylledjur!

Vi cyklar runt i världen:

Vi cyklar runt i världen.
Vi spelar på gator och torg.
Vi spelar på allt som låter.
Ja, till och med på vår hoj.
Vi spelar för små hästar.
Som bjuder oss på Toy.
Vi spelar för gubbar, spelar för gummor.
Spelar för alla som vill ha skoj.
Vi spelar för gubbar, spelar för gummor.
Spelar för alla som vill ha skoj.

Ibland när vi står där och spelar.
Så kommer det fram till oss.
Sura gamla gnetar.
Som inte gillar oss.
Då vill dom köra bort oss.
Men vi kan inte slåss.
Då spelar vi bort dom.
Spelar vi väck dom.
Spelar dom ända till Veskafors.
Då spelar vi bort dom.
Spelar vi väck dom.
Spelar dom ända till Veskafors.

Djungelmums:

Ett djungelmums, ett djungelmums.
Är sån't som vi vill äta bums.
Och vill vi inte äta bums.
Så är det inget djungelmums.
Ett djungelmums, ett djungelmums.
Är sån't som vi vill äta bums.

En tigerhoj, en tigerhoj.
Med den kan man ha mycket skoj.
Och kan man inte ha nå't skoj.
Så är det ingen tigerhoj.
En tigerhoj, en tigerhoj.
Med den kan man ha mycket skoj.

En blå banan, en blå banan.
Är sån't dom aldrig sett i sta'n.
Och har dom sett en blå banan.
Så är dom färgblinda i sta'n.
En blå banan, en blå banan.
Är sån't dom aldrig sett i stan.

Trazans land:

Dansa in i Trazans land.
Kom och tryck Banarnes hand.
Dansa in i Trazans land.
Slå en stepp och garva.
Se'n när du är trött och glad.
Vilar vi bland kojans blad.

Med ben som känns som marmelad.
Om din dag känns trist och grå.
Ta ett danssteg eller två.
Kanske smajlet kommer som ett skott.
Slå en stepp och garva.
Tango rumba eller hot.
Rocka det gör kroppen gott.
Sluta deppa börja steppa loss.

Dansa in i Trazans land.
Kom och tryck Banarnes hand.
Dansa in i Trazans land.
Slå en stepp och garva.
Se'n när du är trött och glad.
Vilar vi bland kojans blad.

Igelkotten:

Var inte som en igelkott,
som sticks så fort man rör`n.
Försök att löna ont med gott,
sprid trevnad i ditt hörn.

Bananer:

Vi käkar äpplen.
Vi käkar päron.
Vi käkar gula och mogna.
Och vridna åt höger.
Bananer!

Förutom smaken och figuren är det lättheten att äta.
Och så nyttan förstås av att äta vitaminer.
Dessa frukter är så fina speciellt.
Bananer!

Och så värst musikalisk behöver man ej vara.
Du ska bara kunna skala'n.
Hupp huppa hupp'n'baba.
Hupp huppa hupp'n'baba.
Ala ala humbaba bom chiquita.

Äpplen är runda.
Päron är ovala.
Och klyftigare än apelsiner finns inte.
Men men men men.
Vaktmästar'n!
Vad får det lov att vara?
Bananer!
Är gula och mogna.
Och vridna åt höger.
Bananer!

Tyrolerhatten:

Kojan kändes trång en dag.
Trazan ville bort ett slag.
Banarne sade då som så.
Tjacka joddelmössa så känns dagen ej så grå!

Vi borde köpa oss en tyrolerhatt.
Bara därför att locka fram ett skratt.
Vi borde köpa oss en tyrolerhatt.
För att få det lite glatt i natt!

Världen styrs av kloka män.
Ändå är den konstig än.
Bättre kan den bli den dag.
Alla statsmän kastar loss och slappnar av ett slag!

Dom borde köpa sig en tyrolerhatt.
Bara därför att locka fram ett skratt.
Dom borde köpa sig en tyrolerhatt.
För att få det lite glatt i natt!

Själv så blir du en dag sur.
Då är det din egen tur.
Därför skall du va' beredd.
Och med glada prylar rikligt va' försedd!

Du borde köpa dig en tyrolerhatt.
Bara därför att locka fram ett skratt.
Du borde köpa dig en angorakatt.
För att få det lite glatt med en katt i natt!

Rökkolapsen:

Kalle Klant som just fyllt tio.
Står och drar sitt första bloss.
Ville likna dom på bio.
Vara lika tuff förstås.
Fyllde elva, köpte pipa.
Cigaretten den blev dyr.

Med små luftrör som hörs glipa.
Sätter han på pipan fyr.
Varje morgon ses han rusa.
Ner till tobakshandelns dörr.
Och vid tolv han börjar snusa.
Sån't dom ofta gjorde förr.

Nu fick Kalle i sin skalle.
Att gå över till cigarr.
Kalles farfar varna' Kalle.
Kalle sa': din gamla narr!
Kalle Klant och Kalles farfar.
Är nu borta bägge två.

Kalle Klant han fylla tretton.
Kalles farfar nittitvå.
Kalle ses nu ofta spöka.
Ner kring tobakshandelns dörr.
Men nu har han slutat röka.
Det han inte kunde förr.

Min papegoja:

Jag har goda skäl till ilska.
Över papegojors trilska.
Min får mig att krå mitt skägg.
Se på hans diet och undra.
Hundbiskvier, hälleflundra.
Varför inte hårdkokt ägg?

Varje dag står jag och rasar vid hans bur.
Vem kan umgås med ett sån't omöjligt djur?
Min papegoja har sina principer.
Det är ett sällsynt envist kräk.
Ta mig katten om jag det begriper.
Hur han kan bråka så om sitt käk.

Hur man än trugar, smilar eller visslar.
Och frestar lågt, se här ett litet ägg.
Och fastän näven knyts och käken gnisslar.
Så slår man huvet' mot en vägg.
Doktorn, sa jag, doktorn snälla.
Vill ni diagnosen ställa?

Fågelns prat är inte klokt.
Gnäggsla(??) inte att förväxla.
Med galloperande äggsla.
Då är stekta ägget kokt.
Gissa vad jag tänkte på när doktorn sa.
"Minst ett hårdkokt ägg var dag så blir han bra".

Min papegoja har sina principer.
Och hans principer säger nej.
Han äter ättiksgurka om det kniper.
Men kokta ägg dom rör han ej.
Han är förtjust i kex och karameller.
Han älskar selleri och kaviar.
Han slukar sill i dill och frikadeller.
Och bara ägget ligger kvar.

Djungelskogen:

Det är inte alls så tyst här inne.
Uti djungelskogen som man tror.
Från varenda kvist varenda pinne.
Hörs musik till kojan där vi bor.
Blommorna kan visor ifrån takten.
Och sjunger helst tillsammans uti kör.
Kokosnötterna dom håller takten väldigt bra.
Och tror du inte på't så kom och hör.

Vissa saker fattar inte alla.
Som att blommor pratar med varann.
Träd och buskar också tralla.
När som vinden susar lite grann.
Gräs och rötter dom kan säkert gråta.
Om man trampar dom på deras tår.

Det är så mycket saker som kan låta överallt.
För det är inte alls så väldigt tyst.
Det är inte alls så tyst här inne.
Uti djungelskogen som man tror.
Från varenda kvist varenda pinne.
Hörs musik till kojan där vi bor.

Blommorna kan visor ifrån takten.
Och sjunger helst tillsammans uti kör.
Detta är en hemlis som vi har emellan oss.
Gå ut i skogen nästa gång och hör.

Tigern är ett majsigt djur:

Tigern är ett majsigt djur.
Elakt folk har den i bur.
Men om den ska happy bli.
Så måste den va' fri.
Men om den ska happy bli.
Så måste den va' fri.

Spindeln är en kul krabat.
Käkar mygg och sånt som mat.
Korkat folk dom trampar på'n.
Aj! Vilka nedra spån.
Fiskar det är fina djur.
Männskan gör att sjön blir sur.
Så att fisken inte trivs.
Och får sig nå't till livs.

Sälen är en trevlig sak.
Simmar kring bland is och flak.
Men så skjuts han av nå'n klant.
Blir päls på någon tant.
Örnen nästan tagit slut.
Käkat gift som folk lagt ut.
Får man se en örn idag.
Så ska man vara glad.

Männskan är en skum figur.
Mobbar alla andra djur.
Djuren vinner nog till slut.
När männskan rotats ut.

Apan i Tyrolen:

Här kommer apan i Tyrolen.
Glad som fågeln drillar han.
Så sjunger apan i Tyrolen.
Gamla takter, gammal ton.
Sån't som hör tradition.
Här omkring Tyrolens gräns.
Är vi överens.
Att en apekatt utan joddling.
Är som en snickare utan såg.

Som en målare utan pensel.
Och en bagare utan tråg.
En apekatt utan joddling.
Är som en kärlek förutan kyssar.
Som en fiskare utan metspö.
Och en seglare utan kryss.
Som en fiskare utan metspö.
Och en kryssare utan segel.

Lingonben:

Puff och Spark och Tork och Kvark.
voro sex små dvärgar.
En var ful,
och en var gul,
Och en var dum i huvet.
Hej, sa Tork till lille Kvark,
känner du igelkotten Pilk?
Han som har varit i Paris,
ja, det gjorde Ivar.
Hör du hans lilla runda tass,
där som han trippar på sitt pass.
Tripp och trapp och trypa,
se hans lilla faster

Tomtefar i skogens brus,
sitter som ett päron.
Han har inget eget hus,
i sin stora näsa.
Sät och blöt är skogens fe,
trollen är bjudna hit på te.
Det lilla trollet; pass för det!
Nu ska mormor bada.
Väva och spinna natten lång,
prinsen är här i fjorton språng.
Hipp och hopp och häppla,
hästen heter Sverker.

Stora slottet Drummeldin,
ligger bortom fjärran.
Dit får ingen komma in,
som ej kan baka struvor.
Gyllenkrull och Sockertipp,
kom ska vi dansa häxan våt.
Vill du mig här så har du nå't,
sov du lilla tryne.
Kungen är full av stock och sten,
skogen är full av lingonben.
Pär är full av tomtar.
Hur ska lillan orka?

En dag skulle Trazan gå och bada:

En dag skulle Trazan gå och bada.
Det är varmt och jag tar mig ett dopp.
Tog av sig sviden och började att vada.
Det är varmt och jag doppar min kropp. Day-o day-o.
Det är varmt och jag tar mig ett dopp.
Day-o day-o.
Det är varmt och jag doppar min kropp.

Polar'n Banarne kom knallande på stranden.
Titta Trazan som tar sig ett dopp.
Här ligger kläderna ensamma i sanden.
Snart så kommer väl Trazan opp.
Day-o day-o.
Titta Trazan som tar sig ett dopp.
Day-o day-o.
Snart så kommer väl Trazan opp.

Banarne gömde kläderna i sanden.
Nu ska Trazan få sig ett spratt.
Trazan klev upp och letade på stranden.
Han får leta tills det blir natt.
Day-o day-o.
Nu ska Trazan få sig ett spratt.
Day-o day-o.
Han får leta tills det blir natt.

Vem har tagit Trazans kläder?
Det är mörkt och jag vill knalla hem.
Tur att det är vackert väder.
Det är mörkt och jag vill knalla hem.

Trazans födelsedag:

Tjena moss slå en stepp ta en sväng med oss.
Sätt på lösnäsorna och häng me'.
För idag är det Trazans födelsedag.
Och då blir det fest ska ni se.
Vi har gjort en orkester bland skogens djur.
Och dom kör så det svänger i moll och dur.
Ta och styr dina steg till vårat träd.

För här är det fest ska du se.
Vi har bjudit varenda gorilla hit.
Ett par zebror och en elefant.
Några gamar och bufflar och en schimpans.
Som ska steppa i kvällens dans.
Det blir tuta och kör i alla vrår.
För det ska var lite drag när man fyller år.

För idag är det Trazans födelsedag!
Kom och festa med oss!
Kom och festa med oss!
Kom och festa med oss här idag - hurra!

Gubben höst:

Gubben Höst, tänk nu målar han,
björken i gult.
Och med regn-moln in-tvålar han,
hela skyn så fult.

Se i kinderna nyper han,
blommor och allt.
Under tröjorna kryper han,
och det blåser kallt.

Våra rosor dem tjuvar han,
ner i sin säck.
Våra näsor dem snuvar han,
så de springer läck.

Ner ur grenarna skakar han,
äpplen med hast.
Hela sommaren makar han,
undan med sin kvast.

I vår hage spatserar han,
och plockar blad.
Men små svampar planterar han,
på sin promenad.

Rimtramsa:

Jag vet en hund som heter Hugo,
som kan räkna upp till...
och en gris som heter Krister,
som har trynet fullt med...
och en get som heter Janne,
som jämt bråkar med sin...
Och en häst som heter Östen,
som har hösnuva om...

Jag vet en ål som heter Roland,
som har utvandrat från...
och en torsk som heter Torsten,
som har bott i våran...
och en mask som heter Max,
som bara äter rimmad...
och en delfin som heter Dennis,
som är jättebra på...

Jag känner snigeln Sixten,
som är snabbare än...
och en orm som heter Orvar,
som kan sluka hundra...
och en tax som heter Tage,
som har skavsår på sin...
Och en skunk som heter Sven,
som inte har en enda...

Jag vet en svan som heter Svante,
som har näbben i en...
och en gås som heter Oskar,
som är livrädd när det...
och en stork som heter Sten,
som jämt slår knut på sina ben...
och en örn som heter Örjan,
och nu börjar vi från...

Med en hund som heter Hugo,
som kan räkna upp till...
och en järv som heter Jöns,
som tycker om att jaga...
och en tjur som heter Tor,
som går omkring med röda...
och en räv som heter Rut,
och nu är visan...

Ro ro barnet:

Ro, ro barnet,
katten hänger i garnet.
Ro, ro lilla barn,
katten hänger i mammas garn.

Ro, ro barnet,
katten hänger i garnet.
Ro, ro lilla vän,
katten kommer nog loss igen.

I en sal på lasarettet:

I en sal på lasarettet,
där de vita sängar står,
låg en liten bröstsjuk flicka,
blek och tärd med lockigt hår.

Allas hjärtan vann den lilla,
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan,
med ett barnsligt tålamod.

Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken,
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända,
du får komma hem till mor.

Pingsten kom med gröna björkar,
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan,
låg där ständigt i sin säng.

Så på nytt hon frågar läkarn,
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten,
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga,
vänder han sig om och går.

Nu hon slumrar uti mullen,
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan,
har hon farit upp till Gud.

Lasse liten:

Världen är så stor, så stor,
Lasse, Lasse liten!
Större än du nånsin tror,
Lasse, Lasse liten.

Där är hett och där är kallt,
Lasse, lasse liten!
Men Gud råder överallt,
Lasse, lasse liten!

Många mänskor leva där,
Lasse, Lasse liten!
Lycklig den som Gud har kär,
Lasse, Lasse liten.

När Guds ängel med dig går,
Lasse, Lasse liten!
Ingen orm dig bita får,
Lasse, Lasse liten.

Säg, var trives du nu mest,
Lasse, Lasse liten?
Borta bra, men hemma bät,
Lasse, Lasse liten!

En liten båt:

En liten båt blir ofta våt,
om magen när det stänker.
En liten båt blir ofta våt,
om magen när det stänker,
jag undrar vad den tänker...

Den tänker att på böljan blå,
där simmar små små fiskar.
Den tänker att på böljan blå,
där simmar små små fiskar,
jag undrar vad dom viskar...

Dom viskar att det finns en skatt,
långt ner på havets botten.
Dom viskar att det finns en skatt,
långt ner på havets botten,
jag undrar vem som fått den...

Jo, det var jag när jag fick dig,
för du var den där skatten!
Jo, det var jag när jag fick dig,
för du var den där skatten,
och jag blev glad som katten!

Tio små indianer:

En och två och tre indianer,
fyra, fem och sex indianer,
sju och åtta och nio indianer,
tio små indianer.

Alla hade de fjädrar på huvet´,
alla var de stora och starka.
Alla hade de pil och båge,
för björnen skulle de ta!

schh, schh nu hör jag hur det knakar,
schh, schh nu hör jag hur det brakar,
schh, schh nu hör jag hur det knakar
för nu kommer björnen fram....

Tio, nio, åtta indianer,
sju och sex och fem indianer,
fyra, tre och två indianer,
en indian sprang hem!

Var nöjd:

Var nöjd med allt som livet ger,
och allting som du kring dig ser,
glöm bort bekymmer sorger och besvär.
Var glad och nöjd, för vet du vad?
En björntjänst gör ju ingen glad.
Var nöjd med livet som vi lever här.

Varthän jag än strövar,
varthän jag än går,
står ljung och snår kring mina spår.
Jag älskar bin och deras bon,
för honung är ju min passion,
och vill du av myror ha munnen full,
så ta en titt under sten och mull.
Kanske smaka på dom!
- Äta myror?
- Ha, ha det är världens käk.
Kittlar dödsskönt i kistan.

Var nöjd med allt som livet ger,
och allting som du kring dig ser,
glöm bort bekymmer sorger och besvär.
Var glad och nöjd, för vet du vad?
En björntjänst gör ju ingen glad.
Var nöjd med livet som vi lever här.

Om frukter dig lockar, banan eller bär.
Se till att du plockar dom utan besvär.
Vill du plocka frukt av bästa klass,
så använd din höger och vänster tass,
men klorna dom skall du dra in,
så fort du ska ta dig en fin apelsin.
- Hoppas att du har förstått?
- O, ja! Tack Baloo!

Var nöjd med allt som livet ger,
och allting som du kring dig ser,
glöm bort bekymmer sorger och besvär.
Var glad och nöjd, för vet du vad?
En björntjänst gör ju ingen glad.
Var nöjd med livet som vi lever här.

Årstiderna:

Om våren, om våren,
då är det allra bäst,
då ha vi så roligt,
och leka allra mest.
Då plocka vi gullvivor och sippor,
vita, blå,
och så vi svänga,
om och runt i ringen gå.

Om sommaren, om sommaren,
då är det allra bäst,
då ha vi så roligt,
och leka allra mest.
då vi ro ut på viken,
där vågorna de slå,
och så vi svänga,
om och runt i ringen gå.

Om hösten, om hösten,
då är det allra bäst,
då har vi så roligt,
och leka allra mest.
då få vi plocka äpplen,
och plommon, gula, blå,
och så vi svänga,
om och runt i ringen gå.

Om vintern, om vintern,
då är det allra bäst,
då har vi så roligt,
och leka allra mest.
Båd´skridsko och skida vi då,
få pröva på,
och så vi svänga,
om och runt i ringen gå.

Vintern rasat ut:

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande,
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne,
att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse,
se dem än som i min barndoms stunder,
följa bäckens dans till klarnad sjö,
trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Lyssna vill jag, huru vinden susar,
uti halvutspruckna björkars lund,
spegla mig i sjön, där anden krusar,
med sin köl det mångbeglänsta sund,
och i famnen av naturen drömma,
vårens dröm, som ingen tröttat än,
och min sorg i jaktens lund förglömma,
fri som skyn där uppå himmelen.

Forsen kastar sig i havets sköte,
se, hur vild, med vilken stämmas dån!
Är det ej, som hela Mälarn göte,
åter på en gång sitt rika lån?
Och han är likväl så hög om kvällen,
som om morgonen, och tusen år,
fylla honom kanske än från fjällen,
lika rik och härlig varje vår.

Och med varje maj hans holmar gunga,
sina kronor i dess klara våg,
och i varje vår hans fåglar sjunga,
lika ömt med lika eldig håg.
Skulle jag, när hela världen svärmar,
sköna vår, blott jag ej le med dig!
Och en snöbäcks sorl, den klippan härmar,
var dock fordom nog att locka mig.

Nej, åt landet, bröder!
Tjädern knäpper,
nu var morgon i sin furulund.
Vad, om jägarn kopplet varsamt släpper,
blott till ögonfägnad på en stund?
Låt oss njuta, låt oss vara glada!
Friskt och härligt hornens toner gå.
Den som hjärta nu att jaga hade,
endast på en timma eller två!

Markisen av Carabas:

Hans nåd, Markisen av Carabas,
har grisar som lever på smultronglass,
han kokar sin välling i guldkastrull,
utsirad med fint krusidull.
Vår käre Markis, han eldar sin spis,
med med hyvlade vedträn i från Paris.
hans nåd, Markisen av Carabas,
han utfodrar grisar med glass.

Hans nåd, Markisen av Carabas,
har getter som gnager på ananas.
han vattnar sin lustgårds förgyllda ros,
med grädde och presikojuice.
Ja, allt är förgyllt sitt slott han fyllt,
med guld och silver och hjortronsylt!
Hans nåd, Markisen av Carabas,
ger getterna färsk ananas.

Annabell Olsson:

Annabell , Annabell,
Annabell Olsson,
hon sitter och drömmer,
när månen går opp.
Hon vandrar i trädgårn,
och luktar på blommor,
och sjunger bland liljor,
och rosendeknopp.

Annabell, Annabell,
Annabell Olsson,
hon torkar ej disken,
och bäddar som vi.
Hon väljer bland pärlor,
och trär dem på snoddar,
i siden och sammet,
hon dansar förbi.

Annabell, Annabell,
Annabell Olsson,
är inte som andra,
som bråkar och slåss.
Hon är en förtrollad,
prinsessa från sagan,
som råkat gå vilse,
och bor här bland oss.

Alla fåglar kommit re´n:

Alla fåglar kommit re´n,
vårens glada gäster.
Vilken fröjd i solens sken,
vilka sångarfester.
Lärkan drillar högt i sky.
Våren är ju evigt ny.
Jordens högtid börjar gry,
sprider fröjd åt alla.

Vilken glädje, hör ack hör!
Nätt och lätt det trippa.
Gök och trast och siskors kör,
väck upp var sippa.
Dig de önska sommarfröjd,
jubla högt i himmelshöjd.
Skogen står så grön och fröjd,
ljuder från var klippa.

Vad de oss förkunna må,
lägga vi på minne.
Mulna dar nog återstå,
töcken för vårt sinne.
Vi som luftens fåglar små,
utan världssorg leva må.
Han som våren skänkt också,
ger oss sorgfritt sinne.

Trast och fink och siskor små,
sjunger glatt ur snåren.
Göken räknar i sin vrå,
dagarna och åren.
Skogen står så grön och ljus,
gungar lätt i sunnansus.
Duvan i sitt gröna hus,
fröjdar sig åt våren.

Hur ska jag göra för att komma över vägen:

Hur ska jag göra,
för att komma över vägen?
Hur ska jag göra för att komma över dit?
Här har jag stått nu,
och väntat flera veckor.
Och alla bilarna dom bara kör förbi.

Det finns Volvo,
det finns Fiat,
det finns Morris.
Det finns Saab,
och det finns Opel Kapitän.
Det finns Volkswagen,
och en och annan Valiant.
Det finns massor av Mercedersar med släp.

Hur ska jag göra,
för att komma över vägen?
Hur ska jag göra för att komma över dit?
Här har jag stått nu,
och väntat flera veckor.
Och alla bilarna dom bara kör förbi.

Det gäller rå,
det gäller rå,
det gäller rådjur.
Lika väl som det kan gälla en älg.
Det gäller rävar,
och kaniner och smådjur.
Likaväl som det kan gälla dig själv.

Hur ska jag göra,
för att komma över vägen?
Hur ska jag göra för att komma över dit?
Här har jag stått nu,
och väntat flera veckor.
Och alla bilarna dom bara kör förbi.

Om det var älgar som bestämde här i världen.
Då skulle världen se annorlunda ut.
Då skulle träden få växa mitt i vägen,
och allting skulle bli som förut.

Hur ska jag göra,
för att komma över vägen?
Hur ska jag göra för att komma över dit?
Här har jag stått nu,
och väntat flera veckor.
och alla bilarna dom bara kör förbi.

Masken Max:

Nu ska jag berätta om,
en liten mask,
om en liten mask,
som hette Max.
Lilla masken Max,
var rosig, rund och rask,
ja, han var en riktig lurifax.
När han hade tråkigt,
tänkte han kavat:
Jag tror jag tar,
och delar mig,
så får jag en lekkamrat.

Och han tog och snörde av,
sin lilla rump´
hela dagen lekte masken Max,
med sin stump.
Och han grävde gångar,
flera hundratal,
lekte gurragömma,
med sin ända.

-Men en dag,
så försvann den där ändan,
och Max blev så ledsen-
irrade runt,
och letade all gångar kring,
men hur mycket han än letade,
så fann han ingenting.

En dag blev han bjuden,
på en maskerad,
i en liten maska blev han kär.
- Sköna mask! Så sa han, men hon svara´tvärt´
- Känner inte du igen,
din egen lilla stjärt?

Nicko Ticko Tinn:

Och Nicko Ticko Tinn och jag,
Vi for till stjärnorna en dag,
Nicko Ticko Tinn tiralla,
Nicko Ticko Tinn tiralla,
Nicko Ticko Tinn tiralla och jag.

Vi träffade en brylling där,
Han stod i en trumpetaffär,
Nicko Ticko Tinn tiralla,
Nicko Ticko Tinn tiralla,
Nicko Ticko Tinn tiralla och jag.

Så bytte vi vår stjärnraket,
Och fick en polkagristrumpet,
Nicko Ticko Tinn tiralla,
Nicko Ticko Tinn tiralla,
Nicko Ticko Tinn tiralla och jag.

Den blåste vi så att det klang,
Och alla blanka stjärnor sprang,
Nicko Ticko Tinn tiralla,
Nicko Ticko Tinn tiralla,
Nicko Ticko Tinn tiralla och jag.

Min kära lilla ponny:

På fyra ben går den som jag gillar allra bäst.
Gillar, gillar, gillar allra bäst.
Jag sitter på hans rygg för han är min lilla häst.
Är min lilla häst.

Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.
Du säger ingenting min kära lilla ponny.
Men du är den jag gillar allra bäst.

Se pälsen den är svart liksom kappan på en präst.
Kappan, kappan, kappan på en präst.
En mule mjuk som sammet det har min lilla häst.
Har min lilla häst.

Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.
Du säger ingenting min kära lilla ponny.
Men du är den jag gillar allra bäst.

Min ponny vet så väl att på lördag är det fest.
Lördag, lördag, lördag är det fest.
En krubba full med havre det får min lilla häst.
Får min lilla häst.

Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.
Du säger ingenting min kära lilla ponny.
Men du är den jag gillar allra bäst.

Av allting här i världen jag önskar allra mest.
Önskar, önskar, önskar allra mest.
Att aldrig jag skall skiljas ifrån min lilla häst.
Ifrån min lilla häst.

Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.
Du säger ingenting min kära lilla ponny.
Men du är den jag gillar allra bäst.

Maskeradbalen:

Vi skulle gå och dansa,
på trädgårdsmaskerad.
Då skulle vi klä ut oss,
men visste ej till vad.
Men visste ej till vad.

Och en var klädd som strömming,
med fenor och med stjärt.
Men när han kom till trädgårn,
en katt åt upp en tvärt.
En katt åt upp en tvärt.

Och en var klädd som blomma,
jag tror han hette Klas.
Men honom tog en gumma,
och satte i en vas.
Och satte i en vas.

Och en var klädd som tavla,
med ram som var antik.
Men honom tog en gubbe,
och hängde på en spik.
Och hängde på en spik.

Och en hon var en femma,
Så hon var aldrig pank.
Men henne tog en farbror,
och satte in på bank.
Och satte in på bank.

Och en var klädd till smultron,
Så runt och rött som så.
Men henne tog en pojke,
och trädde på ett strå.
Och trädde på ett strå.

Själv var jag klädd som snigel,
jag var bekymmersam.
För hur jag gick och gick där,
så kom jag aldrig fram.
Så kom jag aldrig fram.

Rönn:

Inte vet jag om det kan vara sant,
men så här sa iallafall en tant:
"det blir extra kallt när vintern är här,
och rönnbären har ovanligt rikligt med bär!
Då är det säkrast med dubbla luvor,
om man vill slippa vintersnuvor,
ja då är det säkrast med dubbla luvor,
om man vill slippa vintersnuvor"

Ek:

Högt upp i eken må du tro,
har jag ett eget sommarbo,
där har jag också några vänner,
dom är det bara jag som känner,

Humle:

Humlen klättrar så vild och så tokigt,
slår knut på sig själv och blir alldeles krokig.
Den håller sig fast i minsta grej,
och om jag satt still tog den nog tag i mig.
Den slingrar och växer somaren lång,
och vårt parasoll blev en humlestång.
Sen får den kottar, ljusgröna fina,
dom brukar jag hänga i öronen mina.

Ask:

Vi har en ask, den är minst hundra år,
den blir bara högre ju mer tiden går,
och jag har en gunga på längsta grenen,
där sitter jag ofta och dunglar med benen.

Blåklint:

Blått är mitt hårband,
blå är min kjol,
blåa är blåbär,
blå är viol.
Havet är blått och himlen är blå,
men blåast av allt är nog blåklint ändå.

Tula hem och tula vall:

Tula hem och tula vall,
tula långt åt mossen.
Kål fick jag när jag kom hem,
kål fick jag i påsen.
Mjölken var båd' gul och blå,
osten såg jag lite´å´,
smöret smakte jag aldrig.

Jag vill ha blomig falukorv till lunch:

Jag vill ha blommig falukorv till lunch mamma.
Nåt annat vill jag inte ha.
Jag hatar tomaten och fisken och spenaten,
och plättarna med lingonsylt.
Fläsk - har vi för ofta.
Lamm - smakar som kofta.
Biff med lök är riktigt läbbigt.

Jag vill ha blommig falukorv till lunch mamma.
Nåt annat vill jag inte ha.
Jag vill ha blommig falukorv till lunch mamma.
Nåt annat vill jag inte ha.
Nä aldrig jag äter mer rotmos och potäter,
och isterband och kalvkotlett.

Pytt - det är för pyttigt.
Mjölk - det är för nyttigt.
Knäckebröd för hårt att tugga.
Jag vill ha blommig falukorv till lunch mamma.
Nåt annat vill jag inte ha.

Här är den sköna sommar:

Jag sjöng vid bondens knut:
- Nu är sommaren här!
-Det är våren som är slut,
svarar bonden så tvär.
- Djupt gick tjälen här i nord,
och sanna mina ord,
Det är krig och politik som har,
fördärvat vår jord!

Jag sjöng för handelsman,
där han stod i butik:
- Se, nu blommar ju din strand och nu glittrar din vik!
Men han svarade burdus:
- Ja du går i glädjerus,
men se krig och politik drar nöd och sorg till mitt hus!

Då gick jag ner till stand,
där låg skutan förtöjd.
- Se goddag på dig, sjöman!
Hör du fåglarnas fröjd?
Gökar gala här i land under solens höga brand!
Men han svarade : - Jag seglar till ett varmare land!

Jag gick i aftonsång för att höra Guds ord.
När jag står på kyrkans,
gång hör jag kyrkherrens ord:
- Satan följer dina spår,
höst och vinter och vår,
och han jagar dig om sommaren i blommande snår!

Då sprang jag över ängen,
där mandelblom står,
och jag ser den lilla Karin, till brunnen hon går.
Och då ropar hon till mig,
ja, på blommande stig,
Se, här är den sköna sommaren,
som jag har lovat dig!

Bamses signaturmelodi:

Heja Bamse,
starkast är vår Bamse.
Men han tycker inte om att slåss!
Dunderhonung,
farmors dunderhonung,
äter han för att bli stark förståss.
Och kommer det en stöddig typ,
och ger en liten svag ett nyp,
då laddar Bamse upp igen med dunderhonungen.
Heja Bamse,
snällast är vår Bamse.
Lycklig den som har en sådan vän.

Luffarvisan:

Se på luffarn som går där på vägen,
se på luffarn Guds lille fyr.
Så snart som det blir vår,
går han ut och går,
för att söka sig äventyr.

Han går så långt som vägarna räcker,
han har en oro och en längtan i sitt blod.
Och när som sola skin,
då far vanvett i'n,
det är det som ger honom hans mod.

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som,
nånting ropar: Kom!,
i hans galna luffareblod.

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som,
nånting ropar: Kom!,
i hans galna luffareblod.

Se på luffarna som går där på vägen,
se på luffarn Guds lille fyr.
Nog blir han trött ibland,
och då tänker han:
"Varför söker jag äventyr?"

"Varför måste jag vandra och vandra,
det finna så många klokare bestyr.
Så varför ska jag då,
bara gå och gå?
Jag kanske vandrar åt helsefyr."

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som,
nånting ropar: Kom!,
i hans galna luffareblod.

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som,
nånting ropar: Kom!,
i hans galna luffareblod.

Vart ska du gå min lilla flicka:

Vart ska du gå min lilla flicka,
"jo jag ska gå och hämta dricka"
Åt vem då du lilla tärna?
Åt vår get som heter stjärna.
Får jag följa med?
Får jag följa med?
Ja det får du gärna.
Får jag följa med?
Får jag följa med?
Ja det får du gärna.

Sommarsången:

Och nu så vill jag sjunga,
att sommaren är skön.
Och träden är så fina,
och marken är så grön.
Och blommorna är vackra,
och höet lukta gott.
Och solen är så solig,
och vattnet är så vått.
Och lilla fågeln flyger,
i boet ut och in.
Och därför vill jag sjunga,
att sommaren är min.

Och jag vill också sjunga,
att fjärilar är bra,
och alla söta myggor,
dom vill jag också ha. och jag är brun om bena,
precis som det ska va,
och därför vill jag sjunga,
att bruna ben är bra.
Och jag har nya fräknar,
och prickigt sommarskinn,
och därför vill jag sjunga,
att sommaren är min.

Sommarlov:

Mitt sommarlov.
Var jätteskönt mitt sommarlov ska bli.
Då är man ledig hela långa dan.
Och alla människor vill ut på landet.
Och nästan ingen vill gå kvar i stan.

Mitt sommarlov.
Var jätteskönt mitt sommarlov ska bli.
Med bad och sol och jordgubbar och glass.
Tänk när man springer barfota i gräset.
Och humlor surrar kring i solens gass.

Och jag ska önska mig många soliga dagar.
Så det blir varmt i vattnet i vår vik.

Mitt sommarlov.
Var jätteskönt mitt sommarlov ska bli.
Med alla blommorna på grönan äng.
Man står och ser på hästarna i hagen.
Och vet att inget är som sommaren.
Och vet att inget är som sommaren.

Ville Valross:

Hej, Ville Valross, hur mår du?
Och sej hur mår din feta fru?
Och alla dina ungar små,
sej hur kan dom väl må?

Jo, jag mår prima, ska ni tro,
på Nordpolen är det skönt att bo.
Luften är ren och vattnet klart,
och sillen kommer snart.

Men hör du, Ville överallt,
är bara is och snö och kallt.
Längtar du inte bort ibland,
till söderns varma strand?

Nej, här är lugnt och här är ro,
på Nordpolen är skönt att bo.
Luften är ren och vattnet klart,
och sillen kommer snart.

Hej, Ville Valross och ajöss,
nu är det dags att gå till sjöss.
Hälsa till frun och ungarna,
vi ses igen nån da´.

Jag är en liten undulat:

Jag är en liten undulat,
som fått för dåligt med mat,
för dom jag bor hos,
för dom jag bor hos,
är så snåla.
Dom ger mig sill varenda dag,
och det vill jag inte ha,
för jag vill bara,
för jag vill bara,
ha Coca Cola och glass.

Plocka svamp:

Kom med, nu ska vi ut på tramp,
gå ut på tramp, gå ut på tramp.
ta korg och kniv,
vi ska plocka svamp,
ska plocka svamp, ska plocka svamp.
Det är roligt i skogen gå,
i skogen gå, i skogen gå,
och leta rätt på de svampar små,
svampar små.

Karl Johan står där kort och tjock,
så kort och tjock, så kort och tjock,
med mörkbrun hätta och snövit rock,
och snövit rock, och snövit rock.
Grönkremla, smörsopp och champinjon,
och champinjon, och champinjon,
och fjällskivling stolt som en hög baron.

Där har vi taggsvamp och kantarell,
och kantarell, och kantarell,
och flugsvamp, nej, han är inte snäll,
är inte snäll, är inte snäll.
Nu har vi korgarna fulla fått,
vi fulla fått, vi fulla fått,
nu lagar mamma oss något gott,
riktigt gott.

Månaderna:

Januari börjar året,
februari kommer näst.
Mars, april har knopp i håret,
maj och juni blommar mest.
juli, augusti och september,
härlig sommar är det då.
men oktober och november och december,
är så grå.

Vem krafsade på dörren:

Vem krafsade på dörren?
Det var min lilla hund,
som ville ligga i min säng,
en liten stund.

Vem jamade på trappan?
Det var min lilla katt.
Som inte gärna ville bli,
en ensam katt i natt.

Vem kacklade vid knuten?
Det var min lilla tupp.
han var så rädd för räv och hök.
Jag måste låsa upp.

Nu ligger vi och pratar.
tillsammans i min bädd,
och alla har det varmt och skönt,
och ingen alls är rädd.

Galen i glass:

När solen skiner,
vill jag ha glassar,
när stormen viner vill jag ha glassar.
I alla väder ju glassar passar!
Åh, jag måste ha glass!
Galen, jag är galen i glass!
Galen, jag är galen i glass!
Glass, glass, glass i stora lass,
lass lass.
Jag är galen i glass!

Jag aldrig slutar att gilla glassar,
i stora strutar,
vill jag ha glassar.
I alla former,
ju glassar passar!
Åh, jag måste ha glass!
Galen, jag är galen i glass!
Galen, jag är galen i glass!
Glass, glass, glass i stora lass,
lass lass.
Jag är galen i glass!

Om magen kurrar,
vill jag ha glassar.
Om hu´vet surrar,
vill jag ha glssar.
I alla lägen,
ju glassar passar!
Åh, jag måste ha glass!
Galen, jag är galen i glass!
Galen, jag är galen i glass!
Glass, glass, glass i stora lass,
lass lass.
Jag är galen i glass!

Lunka på:

Lunka på, lunka på!
Vi har långan väg att gå!
Hopp, mor Annika!
Hopp, mor Annika!
Hopp, min lilla Annika!
Hopp, mor Annika!
Hopp, mor Annika!
Hopp, min lilla Annika!

Tom-Balalajka:

Säg mig syster, om du vet:
vad kan växa i evighet?
Säg, vad kan blomma höst liksom vår?
Säg, vad kan gråta utan en tår?
Tombala, Tombala, Tombalalajka.
Tom-bala, Tom-bala, Tombalalajka.
Sjung Balalajka, Tombalalajka.
Sjung Balalajka, Tombalalajka.

Ja, min broder, visst jag vet det.
Sorg kan växa i evighet.
Kärlek kan blomma höst liksom vår.
Hjärtat kan gråta utan en tår.
Tombala, Tombala, Tombalalajka.
Sjung Balalajka, Tombalalajka.
Sjung Balalajka, Tombalalajka.

Krakel Spektakel:

Krakel Spektakel kusin Vitamin.
Hängde och svängde i en gardin.
För hej och hå i gardinen den blå.
Krakel Spektakel vad tänker du på?

Dinkeli dunkeli doja:

Dinkeli dunkeli doja,
heter en grön papegoja.
Dinkelidunk heter en munk,
som bor i en pepparkaks koja.

Tummeliten:

Ett, två, tre, fyr, fem och sex och sju,
ut i skogen tågar alla nu.
Far går först och Tummeliten sist,
tyst det är, ej rörs en enda kvist.

Solen än ej stigit ur sin bädd,
mörk är skogen, så man kan bli rädd.
Men se barnen, fast de är så små,
tar sej nog fram i världen ändå.

Kära far och mor, godda', godda',
gråt ej mera, vi mår alla bra.
Jätten sover, han oss inte ser,
och vi tror han vaknar aldrig mer.

Tycker du om mig:

Tycker du om mig?
Ja, det gör jag.
Är det riktigt säkert?
Ja, det är det.
Får jag hålla om dig?
Ja, det får du.
Hopp sudde rudde rudde rullan lej.

Köper du ringen?
Ja, det gör jag.
Sätter den på fingern?
Ja, det gör jag.
Är det riktigt säkert?
Ja, det är det.
Hopp sudde rudde rudde rullan lej.

Reser vi till prästen?
Ja, det gör vi.
Gifter oss för resten?
Ja, det gör vi.
Är det riktigt säkert?
Ja, det är det.
Hopp sudde rudde rudde rullan lej.

Köper du psalmboken?
Ja, det gör jag.
Skriver du på pärmen?
Ja, det gör jag.
Är det riktigt säkert?
Ja, det är det.
Hopp sudde rudde rudde rullan lej.

Ska vi göra gille?
ja det ska vi.
Ska det bli till våren?
Ja, det ska det!
Är det riktigt säkert?
Ja, det är det.
Hopp sudde rudde rudde rullan lej.

Vem tar hand om hösten:

Vem tar han om hösten när, vintern blåser snålt?
Vem tar hand om vintern under våren?
Vem tar han om våren, efter valborgsmässobål,
och vem tar han om sommaren och fåren?
Jo, haren vaktar hösten, när vintern blåser snålt,
och Tomten vaktar vintern under våren.
Och lärkan sköter våren, efter valborgsmässobål,
och herden vallar sommaren och fåren.